Tivedens Nationalpark

Semestertider och tid och möjlighet att utforska andra landskap. Tivedens nationalpark som är en av 30 nationalparker i Sverige har länge legat på min önskelista. Så jag bokar rum på Granviks vandrarhem och kör de 40 milen upp. Två dagars vandring i stenrika skogar, eller rättar sagt klättring för kuperat är ordet! Imponerande och mäktigt! Det finns tre entréer i parken varifrån olika leder börjar: Huvudentrén, Vitsand eller Ösjönäs.

Dag 1: Trollkyrkorundan 4,6 km och Stenkällerundan 2,2 km

 Det här dramatiska landskapet har bildats under lång tid. Sprickdalarna tog form för tusen miljoner år sedan och inlandsisens som tog slut slut för 10000 år sedan, lämnade denna miljö åt eftervärlden.

 Jag  passerar och klättrar såklart upp i både den Lilla och en Stora Trollkyrkan. Här är jag uppe i den lilla och tittar ner. Bergen var förr sjömärken från Vättern.

 

 Trollkyrkesjön. Det finns massor med småsjöar i området.

 

 

 Detta är Stenkällan. Mäktigare i verkligheten än på bild och det gav mig en sådan där Wow-känsla. Här rinner en kallkälla under den jättelika grottan och klippblocket. Under hednatiden var denna plats en offerkälla. Leden fortsätter via grottan vidare i det kuperade landskapet. I just love this! 
  Metesjön

Dag 2: Junker Jägarerundan 2,8 km, Tärnekullerundan 1,3 km och Mellannäsrundan 1,9 km.

Vitsandsstranden och Stora Trehörningen. Här badas det och picknickborden är många och utspridda. Knotiga rötter och  bedårande utsikt över sjön.

Här passerar jag en stark tjej med Pippi Långstrumpskrafter. Eller stretchar hon bara?

 

 Vitsandsgrottorna. Här blir  det att klättra. Kul!

 

Här är då Junker Jägarens sten, det högsta och mest majestätiska klippblock i Tiveden. Det finns en sägen kring stenen om olycklig kärlek. En norsk jägare blev förälskad i en vacker jungfru. Kärleken var besvarad men jungfrun var redan bortlovad. Så kärleksparet rymde och slog läger här vid stenen. Historien slutade tragiskt då försök gjordes av hennes fars folk att föra tillbaka kvinnan men hon gjorde motstånd och hamnade i en kamp där kvinnan slutligen dog. Jägaren blev så förtvivlad i sin sorg att han aldrig mer återvände till Tiveden.

I Tivedstorp ligger ett vandrarhem, campingplats, stugor, hantverkssaffär och ett supermysig kafé. Jag har tröttnat på medhavd matsäck och  köper  gofika och sätter mig och njuter.

En sådan gullig liten stuga.

Lederna är mycket väl utmärkta och det är omöjligt att hamna fel.

En ås att kliva på. Och varför inte ta sig en tupplur här? Det gjorde jag, raklång på rygg med himlen som blickfång.

  

Sista leden blir från Ösjönäs och här är det lätt att gå och sten har blivit gräs. Detta blir det sista jag gör innan jag lämnar Tiveden för hemfärd. 

Jag förstår varför så många talar sig varma för Tivedens Nationalpark. Den är unik och ett måste för alla som älskar den orörda, vilda urskogen där inga leder är tillrättalagda utan man följer de spår inlandsisen en gång la grunden för.