Vårkonsert i Fågelsångsdalen

I Södra Sandby ligger en dal utmed Sularpsbäcken och där mer än 25 olika fågelarter har inventerats. Vill man höra fågelkvitter en vårdag är det hit man bör styra kosan för det är här de häckar om våren och bjuder till konsert. Fågelsångsdalen blev naturreservat 1963 och är av intresse för både naturälskare, fågelentusiaster och även geologer.

 Först ser jag en mölla kallad Södra Sandby Mölla som byggdes av holländare.  Det har funnits en gård bredvid men som brunnit ner.

 Här rinner då Sularpsbäcken nere i en ravin. I bäcken ligger stockar och grenar huller om buller.

 Mera bäck...

 Leden är dels bred och lättrampad eller så är den smal, krokig och går utmed ett ravinstup. Några broar, bräder över bäcken och trappor ingår. Mellan två träd är det verkligen smalt.

 

 

 

 Flera vandrare letar efter skylten med stort G på. En geologisk sevärdhet  finns nämligen i området och här är den. Ett skifferlager från tiden Ordovicium som numera är en internationell referensprofil. Tog bild på informationsskylten. Lättare så än att ge sig på att förklara detta fenomen.

 

Färdsätt: Det går buss till Södra Sandby och området hittas från Möllevägen. Det går också att ta sig hit via Hardebergaspåret.

 

Klöva hallar och Tingvalla

 Idag bockar jag av ett besöksmål jag länge velat åka till: Klöva hallar i nordvästra Söderåsen. Tänk att det var för mer än 150 miljoner år sedan som Söderåsen bildades genom att två kontinentalplattor kolliderade. När jag närmar mig  målet färdas jag längs åsen som kaxigt sticker upp i det annars flata landskapet.

 Utanför Klöva hallars bygdegård parkerar jag och börjar med att ta fram min medhavda lunch. Sätter mig vid ett gammalt träbord med tillhörande bänk. Här har ett turisthotell legat men brunnit ner. Människor  och dåtida kändisar har roat sig här med fester och dans. För dagen är ett scoutgäng på plats med lekar, stim och stoj. Kul för dem men jag söker mig till lugnet. Det hittar jag senare inne i kanjonen utmed Klöva bäck.  

 Det finns inga utsatta leder förutom Skåneleden som passerar så jag får gå omkring lite på måfå. Naturen är vild och orörd. Ett utsiktstorn av sten står stadigt och blickar över branten.

När jag traskat en bit på lövfylld stig vänder jag tillbaka för terrängen blir alltmer otillgänglig. Vad kan gömma sig i lövtäcket? En orm slingrar fram. Bäst akta sig. Men vackert är det!

   Ormbunkar i massor utmed bäcken.

Trädsvampar som konstverk

 Nerifrån kanjonen ser klippblocken imponerande stora ut. 

Fortsätter till Åstorp och Tingvalla Strövområde. Ännu en bit av Söderåsen.  Lövskog, raviner och nere i dalen rinner Skyttebäcken.

Utsikt över åsen

 Att sitta på ett stenblock, omgiven av ståtligt höga lövträd, titta ner i den djupa ravinen och höra bäcken porla medan fåglarna sjunger i skyn. Det är rogivande. Hur kan man inte gilla det här? Jag slås av tanken hur oförstört det är och hur  knopparna brister och slår ut i grönska år efter år. Cirkeln som går runt. Lätt drabbas av filosofiska funderingar en sådan här stund.

En samling kottar. Väldigt dekorativt. Samlingen skapad av människan eller gnagarna?

 Nu blomstrar det. Vad är det för träd/växt? Nästa gång åker Floran med.

En härlig roadtrip i nordvästra Skåne  och strålande sol.

Färdsätt: 

 Till Klöva hallar krävs bil men till Tingvalla Strövområde kan man ta tåget till Åstorp och sedan gå en bit på Vramsvägen söderut.

 

Häckebergasjön runt

Något blåsigt men vem vill sitta inomhus i april? Not me! Kör till Häckebergasjön och parkerar på den lilla P-platsen nära slottet. Påbörjar vandringen utmed sjön och  slås av hur vackert det är. Knotiga träd, döda pelare, långa broar över vattendrag och fåglar som häckar på de små holmarna. Ek, bok, al och sumpmarker. Det roliga är att sjön är konstgjord och skapades genom fördämning för att skydda Häckeberga Slott.

 Slottet är numera ett 4-stjärnigt hotell.

 En symbios mellan två trädarter.

 En av flera broar i området.

 Och så några knotiga träd där fantasin får leka lite. Här ser vi en tusenfoting..

 ...och det här måste väl vara en elefantunge..

..ett vidunder reser sig över mossan.

Eller så kan man bara av törst och utmattning plumsa i sjön.

 En färgstark björkticka.

 En bit in i skogen bakom P-platsen ligger Home of the Wraith. Det har tillhört slottet och sägs ha varit en iskällare och nu är den enligt rykten hemsökt. 

Därav namnet.

Ännu en bit in i skogen ligger en mycket liten sjö: Bökesjön. Runt sjön finns ett antal eldstäder och det är en perfekt lägerplats. Avskilt och supermysigt.

En lagom lång tur i snålblåsten på ca 6 km.

Det går inga bussar hit utan det är bil som gäller. Eller cykel.