Orupsslingorna och Rövarekulan

Äntligen får jag provvandra i mina nya kängor, en julklapp till  mig själv från Naturkompaniet. Ett underbart milt vinterväder och barmark gör att jag styr kosan till Orups strövområde. Flera kortare leder startar antingen från Sätoftaskolan eller Orups sjukhus söder om Höör. Jag parkerar vid skolan och väljer gula leden 5,1 km. Det går också att ta en ringbuss från Höör och hoppa av vid sjukhuset.

Orups strövområde

 Mitt i allt ligger en liten damm. Rödbruna löv och mycket grön mossa.

 Långa mossklädda stenmurar påminner om gångna tider då området var bebott.

 Får jag presentera Fru och Herr Björk? Visst är de gulliga?

Wow! Dramatiskt och trolskt. 

Här stannar jag till för att beundra detta mästerverk. En enormt vackert formad trädstam som stolt står likt en pelare. Även döda träd lever och har sin skönhet.

 

Här får nog fantasin arbeta ett tag och betraktaren får komma fram till vad det kan föreställa.

  Orups sjukhus som från början var ett sanatorium från 1912 då lungsot härjade i Europa. Frisk luft och skog var en del av rehabiliteringen.

Dags för fika på Drakablås rastplats. En viktig del av vandringen. Namnet har olika förklaringar. Den ena är att platsen är blåsig eller att en drake har bott i berget. När sanatoriet byggdes fick platsen namnet Drakabloss då patienterna gick hit för att tjuvröka.

   Vandringen fortsätter och fler stenmurar längs leden.

 Rövarekulan

Eftersom jag ändå kör förbi avfarten in till Hurva klämmer jag in ett återbesök i Rövarekulan och tar en runda där också.

     Detta är ett av Skånes mest dramatiska landskap, ett naturreservat utmed Brååns dalgång med ån som forsar och porlar.

 Trappor såklart. Här är det kuperat likt en berg- och dalbana.

 Kungastenarna.

 Spännande trädkonst av hängande rotsystem.

Mer om Rövarekulan: Länk om mitt förra besök i Rövarekulan:
En underbar dag med två vandringar på sammanlagt ca en mil.
Härlig avslutning på året. 

Vintervandring runt Svaneholmssjön

Det är disigt decemberväder men ganska milt så en kortare söndagsvandring står på schemat. Jag åker till Svaneholms slott. Där utgår ett par kortare leder runt sjön. 

Lite bakgrundsfakta:Svaneholms slott  byggdes 1530 av Maurits Sparre. Slottet har ett gästgiveri och ett museum och det mest kända rummet kallas Mackleanrummet som är namngivet efter bonden Rutger Macklean. Det sägs att det till och med spökar på slottet.

 

 Den röda leden är 4,5 km lång och det går att förlänga leden genom att göra en avstickare till Hästhagen. Skippar detta idag. 

  

Långa spångar över en sumpskog ger ett surrealistiskt intryck. Det känns som att befinna sig i en snårig urtidsskog. Pålarna som håller spången uppe är nedsänkta nio meter ner i marken. Skylt finnes att hålla barnen under uppsikt. Det verkar nämligen inte så kul att råka  plumsa ner i kärret.

 

 

 Gamla träd överallt och ett evighetsträd i form av en gammal ek passerar jag förbi men av någon anledning tar jag ingen bild. Träd som träd! 

Tillbaka till utgångspunkten är det dax för fika men då det snöar/regnar/haglar behöver jag skydd så går tillbaka en bra bit på leden till ett vindskydd. Där myser jag till det med kaffe och saffransbulle.

En lagom lång promenad i december.