Min blogglista

torsdag 25 oktober 2012

Emporia



                    Då var det dags för Emporia att slå upp portarna.Den långa kön framför Emporias entré vittnar om stort intresse. Flera nya kedjor har flyttat in och ger shoppingcentret en internationell touch. Det är feststämning och inne i butikerna står DJ:s och spelar musik från uppsatta mixerbord. En äldre dam jag möter håller för öronen då ljudet är högt. Själv vill jag  nästan dansa. Besöket avslutas abrupt genom att brandlarmet går på grund av rökutveckling i en pizzaugn och samtliga 15 000 besökare uppmanas genom högtalare att lämna köpcentret.
 Emporia är fint och trendigt men utan stora överraskningar. Tyvärr jämför jag alla köpcenter med Dubai Mall i Dubai och på bara på en punkt når centret Dubai-status: Takparken. Att anlägga en park på taket är supergenialt. Det gör Emporora unikt och sätter trenden för fler sådana parker

Servicen är även högklassisk och vid ingången finns en informationsdisk där proper och serviceminded personal svarar på frågor. På nedervåningen finns en garderob som ger möjlighet att hänga av sig kläder och kassar och det jag faktiskt kräver av ett modernt shoppingcenter hittar jag också: Vattenfall: I en kub bubblar vatten från bottenvåningen upp till högsta våningen. Snyggt!


 

 
 Innovativt och nytänkande att anlägga en park på taket. Det blåser alldeles förskräckligt men detta kommer bli en häftig utflyktsplats till sommaren. Soldäck, utsiktsplats, grönska och nog kommer det dyka upp caféer när värmen återkommer. Garagets översta våning ligger i höjd med parken vilket gör det möjligt att ta bilen upp.
 
 

En skuggvägg.
Varje stad med anseende måste ha en Desigualbutik. 



  Självklart kommer jag återkomma för att ta en fika eller ta en promenad på taket. Eller varför inte investera i en Desigualklänning? Vi får se!





onsdag 17 oktober 2012

Ultravox på KB i Malmö


Bea och jag är på KB för att fira min födelsedag och lyssna på gamla syntbandet Ultravox. En cool kväll. Här kommer recensionen.
 
Nostalgi. In på scen äntrar fyra herrar. Hade jag sett dem på stan hade jag inte lagt märke till dem. Borta är det mörka håret och slimmade kropparna. Nu är det medelåldershäng som gäller, säckiga byxor med T-shirt. Det är bara Midge Ure som klätt upp sig i prydlig kostym, skjorta och slips. 1980-talets glänsperiod är över men en sak finns kvar. De kan onekligen spela. Midge har en guldstrupe  som inte går av för hackor. Vilken röst. Den är stark, klar och uthållig. I de långa partierna  tar han i från tårna, håller ett stadigt avstånd till micken och sjunger som om det gällde liv eller död. Och gensvaret låter inte vänta på sig. Publiken är där,sjunger med, står och smågungar i sina bekväma lågskor och en och annan Iphone ses i luften. Detta är Ultravox Brilliant Tour. Malmö är  först ut i Sverige. Låtar från den nya skivan varvas med gamla godbitar. Det är ju de egna favoriterna som jag väntar på och det  dröjer inte länge förrän favoriten Mr X drar igång. Vilken cool låt. Jag gillar gunget och det surrealistiska upprepandet. I bakgrunden lyser ett stort X.
De håller på en timme, sjunger och spelar nonstop utan att slösa tid på något  mellansnack typ: We love Malmö eller  We are very happy to be here and thanks for coming. Nej, inget fjäskande här inte utan de kör bara på och sedan är det plötsligt paus.
 
De yngre i publiken tycker det är töntigt med paus. Vadå paus? Är de trötta eller? Men vad vet dessa unga ben om medelålderns alla krämpor? Tillbaka på scen har Midge tagit av kavajen. Ja, det blev lite varmt där och så kör de vidare  med högenergisk iver. Jag måste säga att jag är imponerad av att låtarna låter nästan identiskt med hur de låter på skiva. Varenda stråke finns med. Varenda trumslag och sången sitter perfekt.

Det är drygt halvlek och då kommer den. Det börjar försiktigt. Upptakten känns igen. Igenkännandets glädje och sedan hörs: We walked in the cold air. 

Jag och Bea ser på varandra. Den här låten är vår bilkörarlåt. Låten som hängt med i varenda kurva och omkörning på motorvägen . Gasen trycks mot botten och volymen skruvas upp till högsta läge. Ur högtalarna ljuder: This means nothing to me. This means nothing to me. Oh, Vienna.



OH VIEENAAAAAAAAAAAAAA!