Min blogglista

fredag 27 juli 2012

Cykla på Österlen: Simrishamn - Kåseberga


De nya Pågatågen är jättefina men med ett "aber". Cykelvagnen är inte bra. Där trängs cyklar, barnvagnar, bagage på liten yta och här önskar man att nån hade tänkt till före. Men den som designat det hela brukar nog inte ta med cykeln på tåg, för det är feltänkt så in i vassen.

Cykelturen börjar i Simrishamn och utmed kustremsan är det lättcyklat förbi Brantevik, Skillinge, Borrby, Mälarhusen och Sandhammarens badplats. Där tänker jag vila lite, men vad sand det är. Det finns inget värre än stekheta stränder där man får sand mellan tårna. Så jag smyger in i  en skogsdunge, där jag lägger upp min handduk för att slå mig ner en stund. Det går upp för mig att strandlivet inte passar mig, fast det visste jag ju innan. Äntligen upp på cykeln igen mot destination Kåseberga och Ale Stenar för att sedan sätta fart mot slutmålet Köpingebro. Vid Ale Stenar hörs olika språk talas och man undrar hur sjutton alla turister lyckats hitta hit.
                                                  Sandhammaren
 Ale Stenar
 




Turister och andra  lediga skockas uppe vid stenarna.

Flitigt fotograferande.

En del går runt och känner på stenarna för att hitta någon magisk kraft.

Turister, turister, turister......

Fler cykelturer på Österlen finns här:
http://cleosblogg-cleo.blogspot.se/2012/06/cykla-pa-osterlen.html

onsdag 25 juli 2012

Vandring Knivsåsen - Skrylle


Skåneleden som går från Knivsåsen via Torna Hällestad till Skrylle är nog en av de vackraste lederna i Skåne. Först stannar jag till vid Dalby Stenbrott som är Skånes häftigaste badplats och inget för trygghetsnarkomaner.Varningsskyltarna uppmanar till försiktighet för att man inte ska råka slinta och falla ner utför dessa enorma stup. Just när jag sitter och blickar ut över sjön, ser jag en man falla från ett av stupen ner i vattnet med ett kraftigt plums.Oj, vad hände? Ögonblicket efter skriker mannen upp till sin kompis på stockholmska: Det är jättehärligt i vattnet Hoppa i du också! Sån tur då! För den äventyrslystne är det en perfekt plats att dyka från.
Dalby Stenbrott
Efter min medhavda fika med kaffe och ostmacka, påbörjar jag min dagsvandring på Skåneleden. Omgivningen är så bedårande vacker att jag häpnar. Naturen är mäktig och oemotståndlig. Knivssåen bildar ett landskap av bokskog och fäladsmark, solen skiner och aha-upplevelserna haglar.
 
Fäladsmark











Det ser ut som två vilddjur som håller på att gå till attack.
   Förbi en hästhage kliver jag upp på  Borelundsåsen.
   
                                  Utsikten är klar och man ser långt över fälten.

Efter ett tag är jag framme vid Torna Hällestads gamla station. Stationen fyllde 100 år 2010 men tågen slutade gå 1982. Numera är det en anlagd rid- cykel och gångväg där rälsen låg. Turen fortsätter genom det ena naturreservatet efter det andra.Jag är euforisk och törstig i hettan. Stannar för en liten vattendrickarpaus.

Jag kommer fram till Prästaskogen och till den del som kallas Trollskogen. Området består av så kallade vresbokar.Dessa bildas genom en mutation av vanlig bok och kan få stammar och förgreningar att växa åt alla möjliga håll och ger ett trolskt utseende med sina knotiga grenar och pyramidliknande trädkronor.Vresboken kom till Skåne efter istiden och beståndet i området tros vara det största i Europa och det enda ställe i Sverige där dessa bokar kan beskådas. Visst är det häftigt att bara veta detta? Från Trollskogen är det raka vägen till Skryllegården och på vägen möter jag en nyinflyttad indisk familj som frågar vart leden leder. De har barnvagn så jag avråder dem att fortsätta på orangea leden för då kommer de till Knivsåsen. Framme i Skrylle intar jag en god vegetarisk lasagne i restaurangen och väntar på buss 175 hem.En  fantastisk dag i värmande sol.


Källa om vresboken:  http://www.sbf.c.se/www/pdf/103%285%29/segerback.pdf

Att ta sig till Knivsåsen från Malmö:
Buss 175 mot Sjöbo, avstigning Knivsåsen + en liten promenad.
Bussarna går varje timme, annars kan man ta Skåneexpressen och byta i Dalby. Tät trafik. Från och till Skrylle går bussarna mer sällan.


Mera om att vandra i Skrylle:
http://cleosblogg-cleo.blogspot.se/2014/08/vandra-i-skrylle.html



söndag 15 juli 2012

Grottäventyr i Lummelundagrottan

 Jag råkade radera originalinlägget så jag skriver ett  till. Kommentarerna föll också tyvärr bort...
Äntligen! Jag trodde länge att det inte skulle bli av men sedan tänkte jag: Jag måste. Innan kroppen blir för gammal och trött.  Så jag anmälde mig till grottäventyret i Lummelundagrottan.
Utrustningen
 Så står vi där, redo för ett riktigt äventyr. Med vadarstövlar, blå overall med knäskydd, hjälm och vattentät ficklampa ger sig ett gäng på nio personer och två guider in i grottan. Det börjar med en båttur. I en orangefärgad plastbåt tar vi oss igenom den första vattenfyllda passagen. Guiden styr och bakom honom åker vi två och två, ihopkrypta för att inte slå i taket. Framme vid ett stopp, kliver vi över lite stenar för att sätta oss i nästa båt, som styrs av vår huvudguide, för att åka en bit till. Vi är redan blöta.  Vi kliver iland, klättrar och vadar i det iskalla vattnet. I taket hänger stalaktiter. Dessa tar god tid på sig att växa och en centimeter tar ca 200 år, så vi ombeds att inte peta på dem. Från golvet växer stalagmiter och i de få fall dessa två möts bildas pelare. Utmed väggarna har  draperer bildats, även kallat flowstone. Det är vackert, mörkt, kallt och vått.

Flowstone
Vada i vatten.
Vi vadar över små sjöar med stenig botten och guiden ger förvarningar när små lösa block upptäcks för att vi inte ska snubbla på dem. Varningarna överförs från mun till mun till personen bakom. Efter en stund kommer vi fram till ett kryphål dit vi kan krypa in och tillbaka. Väl inne får vi en uppgift; att forma ett litet konstverk av leran samt smeta in oss med leran i ansiktet som bevis att vi fullgjort uppgiften. Alla som kommer tillbaka ståtar således med en tjusig krigsmålning i ansiktet.
Stalaktiter och stalagmiter

Krypa i mörker.
Överallt väntar nya utmaningar och överraskningar och tanken är att vi ska följa de tre grottupptäckarnas spår. Vid ett tillfälle hade dessa tappat både sina tändstickor och ficklampor i vattnet och fick då ta sig fram i mörker. Detta får även vi testa. Vi släcker våra ficklampor. Inte en ljusstrimma når inne i grottan och vi kryper omkring i kompakt mörker. Vi tar tag i varandras fötter och kläder och börjar krypa uppför en kulle. Kvinnan bakom mig drar i overallstyget och jag i min tur tar ett stadigt tag i mannen framför mig. När vi krupit uppför kullen bär det nerför igen.
-Vad roligt det här är, utbrister någon. Jag håller med. Det känns som att vara barn på nytt och leka mörkerleken. få krypa i lera i kompakt mörker. När vi kommer till en grottöppning ställer vi oss upp och tänder åter ficklamporna. Nu erbjuds ännu en utmaning som guiderna skämtsamt kallar för dagens träningspass Här kan den som vill testa att krypa in i en 15 meter lång gång på cirka 40 cm höjd  till en liten kammare för att sedan krypa tillbaka igen. Alla utom två antar utmaningen. Jag kryper in i den låga gången och häver mig framåt med all min kroppsvikt. Det är kämpigt då marken är täckt av stora stenar, men jag kämpar på. Guiden står i ena ändan och ger uppmuntrande ord: Du är snart framme, bara lite till....bra!

Underjordiska sjöar
Äventyret fortsätter. Vi kommer in till en lite större sjö där vi vadar oss igenom och vattnet går ända upp till låren och jag känner då hur kallt vattnet är. Inte nog med detta. Snart uppenbarar sig ännu en större sjö där man inte bottnar alls och vi vi tar oss över på ett lite äventyrligt sätt. Utmed klippväggen har ett par hyllor bildas och på den lägre hyllan sätter vi oss på och håller händerna på avsatsen bakom. Benen dinglar ner i det mörka och kalla vattnet och vi häver oss sidledes cirka tio meter innan vi bottnar igen.Jag känner hur jag hela tiden glider neråt och gör allt för att inte hamna i vattnet. Enligt guiden drattar en och annan ner och får simma iland och jag tänker att jag kanske ska bli en av dem. Jag visste att vattnet var kallt men jag var lyckligt ovetande om hur kallt det var. Detta blir jag varse senare.







Det finns alternativ för dem som vill ha en lättare tur. Vid vissa vägskäl får vi välja, om vi vill fortsätta den torra leden eller den våta. Alla väljer den våta. Efter ytterligare vadande sätter vi oss utmed klipporna och inväntar den utlovade överraskningen: Choklad! Medan vi sitter och mumsar ber guiden om en stunds total tystnad för att vi ska få höra hur det "låter" inne i en grotta. Vi skruvar upp hörseln. Tystnad och sedan hörs en droppe som långsamt lossnar från taket och andäktigt faller ner i vattnet med ett efterföljande eko. Tystnad igen, ännu en droppe och så vidare. Mäktigt. 
- Visst är det rofyllt, säger guiden. Vi säljer avslappningsband med det här ljudet. Det sista var ett skämt.

Den våta vägen ut   
Så återstår då den sista utmaningen. Vägen ut. Samma väg ut som in men denna gången utan båt - för de som vill. Alla väljer att ta sig iland genom att hänga i klippkanten. Efter en stund stiger vi ner i vattnet. Ganska omgående blir det djupt och vattnet går nästan upp till halsen på mig då jag inte är så lång. Nu får jag känna på hur kallt det egentligen var. Iskallt! Jag håller på att tappa andan av kylan och försöker flämtande ta mig upp på land. 
 -Jag tar nog båten ändå, sa jag. Jag har fått in vatten i hela kroppen.
Jag tar mig fram några meter till för att sedan kravla mig upp på en klipphäll där jag lägger mig bekvämt. Resten av gruppen tar sig förbi och jag hör hur rösterna avtar tills de är utom synhåll. Där ligger jag då ensam och väntar på båten. Det är en märklig och rätt intressant situation. Det är till och med mysigt att vara ensam en stund inne i grottan. Fantasierna skenar iväg. Tänk om inte båten kommer....men det gör den såklart.






Där vi stiger iland finns en bro dit turistgrottan leder. Vid ankomsten står nyfikna turister och tar sig friheten att fotografera oss våta och leriga äventyrare med krigsmålning i ansiktet. Ut i solen igen. Folk tittar med beundran. Jag känner mig stolt. På ett gräsplan tar vi av oss, vänder vadarstövlarna upp och ner och vatten forsar ut genom stövelskaftet.

Vi får sedan fribiljett till turistgrottan. Nu beblandar jag mig med alla vanliga turister, går på plant cementerat golv och snart kommer vi fram till bron. Guiden berättar att här börjar den riktiga grottan och dit in kan man bege sig på äventyrsturen.  Stolt konstaterar jag för mig själv: Den turen har jag redan gjort.

lördag 14 juli 2012

Dag 2: Blekinges sagolika trädgårdar och vilda natur



Dag 2: Det är bara några kilometer från Yxnanäs till Eringsboda  och jag fortsätter följa Utvandrarnas väg och passar på att köra  förbi Stockholm, vår kära huvudstad, eller..?

Solen skiner, bilen går bra och jag känner mig helt lyrisk när jag far fram genom ett otroligt vackert och spännande landskap. De steniga slätterna talar sitt tydliga språk om en tid då det slets  med stenbrytning för att omvandla jorden till åkermark. Jag kör samma väg som Utvandrarna körde med sin häst och vagn mot Karlshamn. Jag riktigt känner hur det vibrerar i luften. Förväntningarna av det utlovade landet Amerika. Utmed vägen svänger jag in till en odling av ormtallar och en älg - och hjortpark. Jag  ser ett femtiotal hjortar i ett hägn, stannar bilen för att gå ut och fotografera men vad händer? Alla hjortar har  hunnit springa iväg och på ett ögonblick finns inte en hjort i sikte.

Blomstergården i Eringsboda.

Hans och Greta
I turistbroschyrerna kan man läsa att detta är en av Europas vackraste trädgårdar. Detta är sannerligen ingen överdrift. Parken är ett levande bevis på vad hårt arbete och envishet kan göra med en stenig och ogästvänlig mark.


Lite bakgrundsfakta och historia:

Allt började när den småländske jordbrukaren Verner Svensson bosatte sig här 1929. Han hade en stor passion: Stenar. Han plockade upp annorlunda stenar överallt och anlade stenpartier med växter.  Hans fantasi och kreativitet var gränslös och han såg naturens skapande skönhet som få kan. En träbit kunde bli ett konstverk, en gren, en sten, ja allt. I obruten mark skapade han ett mästerverk genom hårt idogt arbete. Han slet i sitt anletes svett från morgon till kväll och resultatet lät inte vänta på sig.Människorna i trakten kom ofta förbi för att beundra Verners verk och ju större trädgården blev desto mer långväga kom gästerna. Verner tröttnade på allt spring och satte upp skyltar: Privat! Det hjälpte inte så han höjde tonen: Försvinn härifrån! Inte heller det bet, så slutligen kom han på i samråd med grannarna att låta folk betala. Under de kommande tio åren 25-dubblades antalet besökare.

Törnrosas slott
Tyvärr hade Verner problem med kinkiga myndigheter och till sist blev turerna med dem för mycket. Verner bestämde sig för att ge upp. Han sparkade omkull trädgårdsfigurer, rev upp rabatter och bestämde att Blomstergården skulle ges tillbaka till naturen. Resten är historia, parken är räddad och lever kvar som ett bevis på  människors vilja att överleva trots motstånd från överheter, orättvisor och den egna tröttheten. 

Rödluvan och vargen











Parkens miniatyrhus, rabatter, fontäner och sagofigurer imponerar. I museet Tusen och en natt fortsätter aha-upplevelserna med  miniatyrlandskap, troll i mörka skogar, skattkistor och av naturen gjorda konstverk.

Nu ska jag låta som en reklamjingel:
Blomstergården - helt klart värd ditt besök. Du kommer inte bli besviken, snarare hänförd.

Eriksberg - Nordens största safaripark

Inte kunde jag ana när jag vaknade i morse att jag skulle åka på safari men när Eriksbergs naturpark uppenbarar sig utmed E 22 är det bara att svänga in och kolla vad det är för något. Parken är ett naturreservat på  nio kvadratkilometer där vilda djur lever. Här kan man med viss tur se vilda kron- och dovvilt, vildsvin, visenter och mufflonfår.  Man kör in med egen bil och får en CD-skiva till  låns som informerar om området.


En visent eller är det Ferdinand under sin korkek?
Vildsvin håller möte


Wanås utställningar blir sista stoppet före ankomsten till Helsingborg. På bilden Wanö Slott som spelade stor roll under svensk-danska krigen på 1600-talet. Jag nöjer mig med detta för jag är trött och har kört bil hela dagen så följande information är googlat efteråt. Det finns en skulpturpark som lär vara intressant och innovativ och i området står även en 500-årig ek kallad Snapphane-eken där rådslag hölls och där de också hängde upprorsmakare. 

Nästa gång jag  har vägarna förbi ska jag kolla detta. Inte nu. Vill hemåt! Klockan är sju när jag kör in med min hyrbil till Helsingborg och jag parkerar den utanför ett stängt Rent a Wreck. Det är lite vemodigt att ta farväl av den bil som snällt brummat på genom Halland, Västergötland,Småland, Blekinge och Skåne under knappt en veckas tid och som man skapat en relation med. De två sista dagarna var rent turistaktiga. Nycklarna lämnar jag på Preem och sedan tar jag Pågatåget hem.






lördag 7 juli 2012

Dag 1: I utvandrarnas fotspår.

Dag 1: Det börjar med att bilen inte startar. Jag står på en parkering i Gislaved, där jag spenderat ett par dagar  och upptäcker att batteriet har lagt av. Ringer hyrfirman Rent a Wreck  som lovar skicka assistans. Så kommer då ett par supertrevliga killar från Mekonomen med utpräglad servicekänsla och fixar bilen. Glad i hågen kör jag iväg utan några direkta planer och har ingen aning om var natten kommer spenderas. Regnet öser ner och bildar stora vattenpölar på vägen och jag tänker: Vad ska jag här  att göra i detta regn, nää jag kör direkt hem, men först lunch. Efter en god asiatisk buffé i Växjö bestämmer jag mig för att köra vidare neråt Utvandrarbygden.
Min hyrbil utanför köpcenter i Växjö.

Vilken frihet att ha bil. Det blir en och annan avstickare, vilket är meningen. 

Korrö Hantverksby
Här står en samling röda stugor som var och en visar gamla hantverk från Korrös aktiva period i slutet  av 1800-talet. Här finns hantverk som garveri, färgeri, handelsbod, såg och kvarn. Den äldsta rörelsen är kvarnverksamheten som fanns  redan på Medeltiden och Sågen från slutet av 1800-talet. Båda dessa rörelser upphörde 1948. Man kan fritt ströva omkring i området och gå in i husen  och ta lärdom om gamla tiders hantverkskonst.  
  
Kvarnen
    
Sågen
Älmeboda kyrkoruin 
 
Jag ser en skylt att det ska finnas en kyrkoruin och jag svänger in för här ska inget missas. Jag ska se allt! Här ligger då ruinen från en gammal kyrka från 1100-talet som har varit absidkyrka, vilket betyder att den hade en rundad utbyggnad.  Absiden revs på 1400-talet och byggdes om och gjordes större. Kyrkan återinvigdes 1787 efter ännu en renovering för att hundra år senare överges helt för en större kyrka i Rävemåla. Jag är på väg mot bilen, när en megastor husbil plötsligt rullar in i området och två äldre herrar och en hund kliver ur och hälsar. 
- Det är viktigt med kulturen, säger den ene. De berättar att de åker omkring för att upptäcka små kulturskatter under en tvåveckorsresa i Sverige.

Jag kommer fram till vandrarhemmet Holken i Yxnanäs utanför Rävemåla, där jag övernattar.


Det nyrenoverade vandrarhemmet är beläget på andra våningen i en bygdegård och det finns bara två rum och i det andra bor tre damer från Lund. I bottenvåningen har det dansats, vilket affischerna på Leif Bloms bevittnar. Nu står det uppställt långbord för en annalkande loppis. Innan jag avslutar dagen måste jag bara besöka ännu en sevärdhet. 

Klasatorpet






Här spelades delar av Utvandrarna in och föreställde i filmen torpet Korparmoen. Klockan är mycket så husen är stängda men det är ändå intressant att gå omkring och föreställa sig hur filminspelningen har gått till och hur Vilhelm Moberg kom fram till sina fantastiska berättelser. Det är dock lite ödsligt att gå helt själv bland obebodda hus så här långt in i skogen så jag vågar inte titta in i dem. Jag tar några bilder och skyndar vidare.


Läs mer om äventyren i Dag 2: Blekinges sagolika trädgårdar och vilda natur, om Blomstergården, safari i Eriksbergs naturpark och lite om Wanås utställningar och hur jag plötsligt hamnade i Stockholm.

onsdag 4 juli 2012

Cykla Ängelholm - Helsingborg

Att vakna till vackert väder betyder cykling. Idag bör det iväg till Ängelholm. När Öresundståget äntligen glider in på perrongen efter en halvtimmes försening är det så fullt att jag och min hoj inte får plats. Irriterat väntar jag på nästa tåg som är ett Pågatåg. Efter nästan två timmar är jag framme och jag har hunnit bli hungrig och letar upp en asiatisk restaurang  med utsökt god mat.Mätt och ett desperat behov att få börja röra på mig, börjar jag cykelturen med att bege mig ut till Sibirienskogen för att titta på UFO-monumentet. På den lilla skogsstigen in, ringlar en huggorm strax framför mina fötter. Här gäller det att se sig för. Monumentet är ett minnesmärke över en påstådd landning 1946. Det var Gösta Carlsson. även kallad Pollenkungen som såg till att monumentet kom på plats 1972. Den märkliga historien om detta utomjordiska möte finns att läsa i boken: Mötet i gläntan.
Ufo-monumentet

Sedan börjar färden mot Helsingborg och på något sätt kommer jag fel och upptäcker att jag inte alls cyklar på Helsingborgsvägen utan Kullavägen men vad gör det? Jag hittar nog fram till sist. Med hjälp av kartan (cykla aldrig utan karta) lirkar jag mig genom by efter by. Vegeholm, Kattarp, Hasslarp, Ödåkra och Fleninge. Utanför Hasslarp svänger jag in till Hasslarps dammar som lär vara ett paradis för fågelskådare. En svanfamilj  har tagit vägen i besittning och när man närmar sig dem med sin kamera reser sig den ena svanen med sin långa hals och väser. De är riktigt duktiga på att försvara sin familj och skydda sina ungar. 

Svanfamilj vid Hasslarps dammar
Fleninge är en liten ort strax utanför Ödåkra som överraskar med sin företagsamhet. Här ligger Sveriges äldsta motell från 1954: Fleninge classic Motel. Utanför står en bil från 1950-talet och ur den strömmar 50-tals rockabillymusik. Fleninge Gästgivarcentrum är till salu för den som är köpsugen och en bit bort står ett gigantiskt ladugårdskomplex med skylten Jakt och Fritid. Ett webbaserat företag med allt för den fritidsintresserade.
Till salu: Fleninge Gästgivarcentrum
Från Väla Centrum frågar jag mig fram och vid halvsjutiden på kvällen är jag framme i Helsingborg och tar tåget hem. Upptäcker till min stora besvikelse att jag tappat mina snygga solglasögon, men sånt är livet.