Boön/Sternö i Karlshamn

 Jag kör tidig morgon upp till Karlshamn och dess natursköna områden Boön och Sternö. Själva staden Karlshamn grundades  av Karl X Gustav på 1600-talet och efter freden i Roskilde 1658 byggdes en förvarsanläggning på Boön: Gamle Skans. Den lilla ön når man via en gångbro från halvön Sternö och rundan runt är ca 4 km. Förutom en skans finns en gammal lotsstation, begravningsplats och ett skeppsvarv. Helt enkelt en ö fullspäckad med historia.

På klipporna finns gott om plats för picknick och jag passerar en och annan som slagit sig ner.

Södra graven kalls denna gravplats. Det finns en Norra graven också som ser likadan ut.

Garnisonens begravningsplats som är omgärdat med en stenmur.

Stora klippblock kantar rundan.

Fort, byggt under andra världskriget och är en del av den så kallade Per Albin-linjen,även kallad Skånelinjen som började anläggas 1939. Utmed 500 km byggdes försvarsanläggningar utmed den södra kusten.

Vandringen fortsätter på Sternö. Hjärtformad sten.

Och havet skummar.

En kombinerad utsiktsplats med fikabord. Här pausar jag en stund.

Mera vacker natur.

Altare hall kallas detta klippblock och historien förtäljer att en engelsk brigg med namnet Altaré gick på grund här efter att ha blivit missleda från Bålabacken. Bålabacken ligger strax bredvid och där tändes bålar för att antingen vägleda eller missleda sjöfarare.

Tanken är att fortsätta upptäcka Blekinges  otroligt vackra skärgård men jag har otur. Faller hejdlöst på en hal klippa vid denna plats, bryter foten och får köra hem igen. All anledning finns att återvända till denna plats och upptäcka det jag missat. En mycket vacker plats som jag vill återse.

 

Återbesöket 11 april 2022 

Efter några månader av gipsat ben och påföljande rehabilitering är jag tillbaka för att slutföra mitt uppdrag att vandra Sternö runt. 

Det är en märklig känsla att komma tillbaka. Att komma tillbaka var hela tiden en målbild jag hade och det jag kämpade för. Nu närmar jag mig Altare Hall. Olycksplatsen som orsakade sex veckor i gips. Det ser ju inte farligt ut alls.Efter en stund på klipporna med fika, reflektion och samtal med de förlista sjömännen fortsätter jag genom stenigt landskap.

Många mysiga rastplatser.

En avstickare till Stärnö udde.

Ännu en naturskön rastplats

Naturligtvis finns en jättegammal ek här också.

 

Revansch! 

En härlig befriande känsla att återigen kunna gå normalt och företa mina vandringar. Att njuta av naturen, utsikten, tystnaden.